Landskapsväxter

Blommorna, som besöks gärna av insekterna i maj, är relativt oansenliga, frukterna är röda till svarta på hösten.

De ljusrosa blommorna är väldoftande och blommar överrikt i juni.

Typiska kännetecken på denna ros är de blågröna bladena, de enkla rosa blommorna och de röda, klotformade nypona.

I maj bär busken enkla, vita blomflockar, som utvecklas till de välkända, ätliga björnbären på hösten.

Vitpilens skott är rödbruna; de smala bladen är upp till 10 cm långa och har ljusa undersidor.

Ett brett, äggformat, på undersidan starkt hårigt blad och bruna skott är kännetecken av denna sälg.

De gult till oranget lysande blomknopparna kan ses på långt hall på vintern.

Mycket smala, avlånga blad och en tidig, vacker blomning karakteriserar denna inte mycket buskigt växande vide.

Svartviden har mellansmå, lite vågiga blad, som färger sig svarta, när de torkar ut.

Namnet av den 4 m höga viden avleds från den purpurröda barken.

Den i naturen förekommande korsningen har mycket breda och avlånga blad och får stora, gula hängen på vårvintern.

Den inhemska, högväxande videarten användas gärna för korgflätning.

Busken får vita blomflockor i juni och de välkända svarta fläderbären på hösten, som både ofta användas i köket.

Ovala til äggformade blad med vita, filtiga undersidor är vitoxelns kännetecken.

Rönnen får vita blomflockar i maj/juni och röda bär, som ätas gärna av fåglar, på hösten.

Det mellanstora trädet är mycket vindhärdigt och användas därför gärna som vindskydd.

I maj får syrenen de typiska 20 cm långa, lila blomvipporna, som är mycket väldoftande.

Denna variation av den vanliga syren får ca. 20 cm stora, enkla, vita blomvippor.

Skogslind har hjärtformade blad, som färgar sig gula på hösten. De gulvita, starkt doftande blommorna sitter i klasar.

Busken får vita blommor i maj/juni och röda, senare svarta bär på sensommaren.